En dyster tisdag

Hej, jag tog ännu en dag hemma även fast jag vet att jag hade sista chansen att göra mitt bageri-prov idag om mjöl och kemiska jäsmedel eller något sånt skit...
Jag orkade bara inte kliva upp ur sängen, ligger här fortfarande.
Det är så himla underbart att bara ligga kvar i sängen medan alla andra stressar ute i kylan, påväg till jobbet eller skolan.
Jag önskar verkligen livet var som en disney film. Man skulle kunna bara slappa och släppa allt runtomkring.
"hakuna matata" liksom :p
Och i slutet så skulle allting bli perfekt och alla skulle bli lyckliga (y)
Men livet är ett minfält -.-
Och att allt ska vara så förvirrande... Jag förstår inte vad som händer riktigt :/
Jag saknar henne så himla mycket men ändå hatar jag henne för allt skit som hänt! Hon är överallt och jag ser henne hela tiden.
Varje gång något påminner om henne, vad som helst... Då är jag tillbaka på ruta ett och det känns nästan som jag fortfarande älskar henne :/
Men det här var ju så länge sen? Jag är inte en sån här person... Inget av det här är bekant för mig, jag ska inte ha kärleks problem!
Hur klarar folk av sånt här? Efter ett år så är allt lika dant och bara en kram av henne och jag skulle vara hennes igen :(
Finns det verkligen ett sätt att komma över någon som man verkligen älskar?
Kommentera med facebook

 


Kommentarer


KOMMENTERA! :)

Namn: (max 60 bokstäver)
VIP!

E-postadress: (publiceras ej)

Länka din blogg sötnos!

Kommentar: