Hat på catchfrases

Finns det inget mer drygt och onödigt än när folk annvänder sig av onödiga och uttjatade catchfrases?
För er som inte vet vad catchfrases är tar jag ett exempel. "Cool story bro".
Jag tycker det är ett av de töntigaste och mest självnedvärderande saker man man skriva/säga.
Detta är något man ofta hör från de som inte har någon "Come back" eller helt enkelt förlorat ett argument och inte har något mer än att säga men är inte tillräckligt mogen för att kunna ge med sig. De känner att de måste få sista ordet och på något konstigt sätt har de inte lyckats inse att när de skriver/säger "Cool story bro" så förnedrar de bara sig själva och är allmänt barnsliga.

Ett ord till jag hatar är "k", egentligen är det inte ens ett ord det är bara en bokstav. Det är sjukt drygt och bara jobbigt. De som säger/skriver "k" är människor som verkligen är för efterblivna för att förstå att om man inte har något bättre att säga ska man inte säga något alls!

Ännu en sak jag hatar är när folk säger "Väx upp". Konstigt nog kommer det oftast från dom som skulle betraktas som mindre mogna för omvärlden. Det är ett ord folk använder för att tycka ned någon samtidigt som man på något sätt påstår att man själv är mognare.
Det är omöjligt att mäta mognadsgrad då folk oftast "spelar över" för att ha roligt. Om man hela tiden skulle bete sig så "moget" man bara kunde skulle man aldrig ha roligt. Vist finns det de som beter sig lite för barnsligt ibland men det jämnar oftast ut sig i slutendan.

Allt sånt här är drygt och önödigt. Har man något emot någon så kan man prata med den på ett vuxet sätt utan att behöva slänga ifrån sig dryga kommentarer och töntiga catchfrases. Peace!

Kärlek eller bara lek?

Hejsan, har inte bloggat på länge men nu kännde jag att det va dax för mig att förmedla detta viktiga budskap. Jag har gjort många fel i mitt liv och många stör sig på mig på grund av dom. Men nu ska jag försöka förklara mig lite.
Många tror/tycker jag är en riktigt player, bara ute efter sex och behandlar tjejer som skit.
Vist, jag kanske inte har behandlat alla tjejer jag varit med som de förtjänar men jag är ingen player och jag är inte bara ute efter sex. Men missförstå mig inte. Jag är en sexgalning men jag kan skilja på lust och passion.
Många tror också att jag "haffar" (som de så fult uttrycker sig) på yngre tjejer hela tiden eftersom jag inte kan få någon jämngammal.
Jag är med de tjejer jag vill vara med oavsett hur gamla de är, men vist, det finns gränser och jag kanske har tänjt lite på dom den senaste tiden men det har inget att göra med att jag inte kan få någon som är jämngamal som mig. De seriösa förhållanden jag haft i mitt liv har alla varit med jämngamla tjejer. Att de tjejer jag varit med senaste tiden har varit yngre har bara varit en slump.
Sedan är det en del som tycker jag utnyttjar tjejer. Utnyttjar för vad undrar jag?
för sex? ...Alla jag har varit med har viljat vara med mig också och jag har inte tvingat något till något. Jag har aldrig haft sex med någon och sedan dissat den. Jag har alltid haft mina annledningar till att välja att inte fortsätta min relation med någon och om du inte tror mig så istället för att gå och irritera dig på mig så skriv till mig och låt mig förklara mig.
Jag vet vad som är rätt och fel och jag skulle aldrig någonsin med flit välja att göra fel. Jag vill ingen person något illa och jag undviker oftast konflikter. Jag är en sådan person som vill vara alla till lags och vill att alla ska vara glada. Jag kan inte förstå hur någon kan tro att jag på fullaste allvar skulle vilja såra någon.
Men precis som ALLA andra så är jag inte felfri och jag har gjort en del misstag. Jag ber om ursäkt för dom och alla ni som känner att ni blivit fel behandlade av mig. JAG BER OM URSÄKT!
Jag vill också berätta att jag är inte samma person som för kanske 2 år sedan. Jag förändras och för varje dag som går så lär jag mig. Jag har lärt mig av mina misstag, jag har förändrats och jag är bättre nu! Jag försöker leva i nuet och gå vidare, leta efter något nytt, något seriöst. Men med allt snack som går och med alla som ständigt påminner mig om alla misstag jag gjort är det omöjligt. Jag ber er, ta detta så seriöst ni bara kan. Försök behandla mig som en bra kille så kan jag lova er att jag också kommer vara det!
Med allt detta sagt vill jag även säga att även om du snackat skit om mig, om du ogillar mig eller till och med hatar mig så har jag inget emot dig. Jag vet att från eran synvilkel verkar jag som vilket svin som helst. Men ni har ingen aning om vad som finns i mitt huvud och varför jag gör de saker jag gör. Snälla ge mig en chans!

Tack för mig och jag hoppas verkligen att mitt budskap når er och att ni på något sätt kan försöka förstå att även jag har känslor <3

Natt tankar och sömnlöshet

För det flesta antar jag att "God Morgon" hade varit ett passande sätt att inleda dagens första inlägg men själv har man inte fått någon sömn än. Jag har varit så pigg fram tills för någon timma sen då jag började känna mig trött.
Men det är ingen mening att sova nu, om jag somnar kommer jag aldrig komma upp i tid till bussen och till skolan.
Jag har suttit och läst bloggar, tittat på film och ätit godis i sängen hela natten och det är inte fören någon timma innan jag ska upp som jag verkligen känner att jag behöver sova. Är inte det typiskt?!
Jag har alltid varit natt-pigg och morgon-trött. Det borde vara tvärt om, jag är inte anpassad för det här samhället!
Det här är en av annledningarna till att jag vill bli bartender. jag tror det kommer bli helt perfekt för mig. Det gäller bara att orka med skolan så jag kan börja jobba. Usch va jobbigt det känns att ha två långa år innan jag är klar med gymnasiet. Men jag ångrar inte heller att jag tog ett år ledigt från skolan och jobbade. Hade jag inte gjort det hade jag aldrig börjat satsa på restaurang och fortfarande varit kvar på datanörds-linjen.
Det känns riktigt skön att veta vad jag vill jobba med samtidigt som det känns så långt bort. Men två år kan gå ganska fort.
Nu när jag sitter här i mörkret, framför datorn med ett litet värmeljus tänt bredvid mig och tänker på framtiden känns det verkligen som jag har så mycket att se fram emot. Få vet egentligen vad jag verkligen drömmer om. För att vara ärlig så vet jag det inte riktigt själv ens. Jag har så många olika drömmar och de passar inte riktigt ihop.
En dröm om en underbar romans och kanske ett barn i framtiden och en dröm om att jobba utomlands som bartender på någon varm, tropisk party/semester-ort är kanske inte riktigt något man så lätt väver samman.
Att se mig i ett långsiktligt och fungerande förhållande med barn någonstans i framtiden är nog också något som få kan föreställa sig. Men jag struntar i vad folk tror om mig och min framtid. Jag har höga förhoppningar om mig själv och jag har alltid varit säker på att allt kommer ordna sig på något magiskt sätt. Men kanske är det dax att bita ihop och ta tag i sina problem. Kanske är det dax att verkligen satsa på skolan, sluta leka med mina och andras känslor och verkligen göra allt för min framtid.
Men jag vill inte heller göra det. Jag vill leva i nuet och njuta så mycket jag bara kan. Vem vet, kanske lever jag inte i morgon?
Hur som helst hoppas jag på att det snart ska ske en stor förändring i mitt liv. Jag vet inte vad men jag är trött på alting just nu. Det känns som att så fort en liten ståle ljus snuddar vid mig kommer det något i vägen och jag hamnar i skuggan igen. Livet har aldrig varit lätt, jag tror aldrig det kommer vara det. Menär vi satta här på jorden för att leva, jobba och sen bara dö?
Nej, vi finns här för att ha roligt och för att njuta. Jag vill få ut det mesta av livet men jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att nå till mina mål?
Vad gör ni alla där ute? Vad drömmer du om i framtiden och vad tror du är meningen med ditt liv?

Ps, Det jag vill mest just nu är att verkligen bli galet förälskad, få mina känslor besvarade och ligga i famnen, hålla om och bara njuta tillsammans med en underbar tjej <3

En dyster tisdag

Hej, jag tog ännu en dag hemma även fast jag vet att jag hade sista chansen att göra mitt bageri-prov idag om mjöl och kemiska jäsmedel eller något sånt skit...
Jag orkade bara inte kliva upp ur sängen, ligger här fortfarande.
Det är så himla underbart att bara ligga kvar i sängen medan alla andra stressar ute i kylan, påväg till jobbet eller skolan.
Jag önskar verkligen livet var som en disney film. Man skulle kunna bara slappa och släppa allt runtomkring.
"hakuna matata" liksom :p
Och i slutet så skulle allting bli perfekt och alla skulle bli lyckliga (y)
Men livet är ett minfält -.-
Och att allt ska vara så förvirrande... Jag förstår inte vad som händer riktigt :/
Jag saknar henne så himla mycket men ändå hatar jag henne för allt skit som hänt! Hon är överallt och jag ser henne hela tiden.
Varje gång något påminner om henne, vad som helst... Då är jag tillbaka på ruta ett och det känns nästan som jag fortfarande älskar henne :/
Men det här var ju så länge sen? Jag är inte en sån här person... Inget av det här är bekant för mig, jag ska inte ha kärleks problem!
Hur klarar folk av sånt här? Efter ett år så är allt lika dant och bara en kram av henne och jag skulle vara hennes igen :(
Finns det verkligen ett sätt att komma över någon som man verkligen älskar?